Praktik (eller, Hur Livet Aldrig Blir Som Man Tänkt)
Det där med verkligheten, ja. Jag har aldrig haft en särskilt stark verklighetsanknytning. Mest för att jag tycker att verkligheten är tråkigare än vad den skulle kunna vara. Helst av allt skulle jag vilja bo i en fantasyvärld, tänk Game of Thrones, Sagan om Ringen, Wheel of Time... någorlunda bra är jag ändå på att flyta med.
Men ibland bankar verkligheten på med knytnävarna och sparkar in dörren utan att bry sig om man var redo att öppna eller ej.
Jag har en tendens att hamna på de mest besynnerliga platserna i mitt liv. Det kan bero på att jag har valt att inte säga "nej", förutom om det verkligen är nödvändigt. Jag gillar "ja" bättre, och det har lett mig till konstiga men unikt underbara platser och människor. Den här dagen påminner mig om när jag jobbade som assisterande produktutvecklare på ett inredningsföretags kontor i London, och på något vänster tog på mig att åka med upp till ett lager uppe i norra England med en medeålders cykelfantast som hette Graham, mitt i vintern och kall som en snögubbe, en gång i månaden. Jag och Graham satt och sjöng med till U2 låtar i flera timmar i sträck när vi satt där i bilen på väg upp till lagret, trötta, flummiga och kalla som självaste fan.
Där träffade jag Sue, en före detta utbränd medelålders kvinna med en nyfunnen passion för jogging, som bara pratade om joggingskor. Bara. Jag fick träffa Tom och Melvin, som var som Bill och Bull och jagade mig runt lagervaruhuset och bara ville leka kull och körragömma. Jag hade också några "right laughs" med Rob, en äldre herre, som var konstant jävla förbannad på packeterings-maskinen som plastade in lådor och paket, för att den aldrig funkade som den skulle. En gång plastade de in mig för att jag frös så mycket, de brukade jävlas med mig för att jag var "the Swede" och kom från isbjörnsland, så jag borde ju inte klaga på att det var kallt!
Jag får flashbacks dit nu. Just nu sitter jag på kontoret på Fibergruppen, där jag börjar praktisera idag. Har just tagit av mig min varselväst och tagit mig en kopp te.
Där träffade jag Sue, en före detta utbränd medelålders kvinna med en nyfunnen passion för jogging, som bara pratade om joggingskor. Bara. Jag fick träffa Tom och Melvin, som var som Bill och Bull och jagade mig runt lagervaruhuset och bara ville leka kull och körragömma. Jag hade också några "right laughs" med Rob, en äldre herre, som var konstant jävla förbannad på packeterings-maskinen som plastade in lådor och paket, för att den aldrig funkade som den skulle. En gång plastade de in mig för att jag frös så mycket, de brukade jävlas med mig för att jag var "the Swede" och kom från isbjörnsland, så jag borde ju inte klaga på att det var kallt!
Jag får flashbacks dit nu. Just nu sitter jag på kontoret på Fibergruppen, där jag börjar praktisera idag. Har just tagit av mig min varselväst och tagit mig en kopp te.
Jag har just kommit tillbaka efter en förmiddag åkandes runt med en äldre herre som visat mig ett av företagets pågående fiberprojekt ute mot Kolmården till. Det var inte en stor kontrast till det akademiska livet jag levt nu i över två år, men grabbarna är trevliga och glada och välkomnande så det är inga problem, bara en krock med verkligheten. Det känns som när jag åkte upp med Graham första gången till lagret och kände mig väldigt "Out of place". Än så länge så har jag snappat upp en del kabel-språk, typ fått reda på att man tydligen "blåser" fiber (inte drar eller lägger in), att det kan vara satans varmt i byggarnas baracker (de hade glömt att dra ner värmen så det var 34 celsius när jag glatt slog upp dörren och klev in) och att Sverige tydligen snart bara kommer att bestå av konsulter!
Inget miljörelaterat än så länge. Men det kommer, tänker jag. Det kommer när man blivit varm i skorna och lärt sig skillnaden mellan en 14 mm kabelskarv och en tomtgrävare!
Inget miljörelaterat än så länge. Men det kommer, tänker jag. Det kommer när man blivit varm i skorna och lärt sig skillnaden mellan en 14 mm kabelskarv och en tomtgrävare!