Hur skapas en våldtäktsman?

Våldtäktsmannen. Han figurerar i alla tjejers mardrömmar. Men vem är han? Den där mytologiska varelsen som vi vet finns "där ute", men som ingen verkar ha stött på eller sett, någonsin. Ungefär som Big Foot eller Loch Ness-monstret. Vilket är en rätt bra liknelse, för de som vittnar om att de stött på en våldtäktsman har ungefär lika stor chans att bli trodd som de som vittnar om att de stött på Big Foot. Att han skulle vara en helt vanlig man är otänkbart. Våldtäktsmannens framgång bygger nämligen på hans anonymitet.
 
 
 
Låt mig måla upp en bild.
 
En byggarbetsplats. En ung tjej i gul reflexväst kommer på besök från kontoret tillsammans med en äldre man, han är arbetsledaren. Han ropar: "Nu kommer ni få svårt att koncentrera er här grabbar, för nu får vi TJEJbesök här ute!" Till tjejen lutar han sig in och viskar "Ja du vet ju hur grabbar är, och du är ju ung och snygg. Men går du med mig så blir det inga konstigheter!" 
 
Ett tillsynes oskyldigt skämt sådär i förbifarten. Det är ju inte så farligt. Säger man ifrån blir man "PK-polisen". Men fråga dig vad det leder till? Ett sådant skämt har flera tydliga osynliga antaganden som det bygger på, som är väldigt problematiska. Först och främst att kvinnor är objekt för mäns sexuella attraktion. Också att det är okej och till och med vanligt att killar beter sig och uttrycker det. Sen är det problematiskt att kvinnan ska behöva "skyddas" från männen, vilket tar ifrån henne makten över sin kropp. Bara en man kan skydda en kvinna från andra män blir i förlängningen till "om hon var ute och gick ensam så får hon skylla sig själv, männen kunde ju inte hjälpa det". Kvinnor ska akta sig, se till att inte bli utsatta. Ansvaret läggs alltså på kvinnan.
 
Låt mig måla upp en annan bild.
 
Sexualkunskapen. Killar frågar läraren "hur ofta är för mycket då?" följt av en massa bröl och skratt, de kollar på varann. Läraren drar på smilbanden och svarar "i det här sammanhagnet så kan man säga att det finns inget för mycket. Det är naturligt, man utforskar sin kropp. De flesta killar i er ålder gör det". Ingen av tjejerna frågar "hur ofta är normalt för oss då?" för vi skulle aldrig ens komma på tanken. Om vi skulle få för oss att "utforska våra kroppar" i den åldern så var det "äckligt" och "udda". Det gjorde man inte, ingen pratade om det eller föreslog det på sexualkunskapen. Kom vi på det själva så var det mycket senare, och mycket hemligare än för killarna.
 
 
 
Vad har det här för implikationer? Jo, det lär flickor att deras sexuella njutning inte är viktig. Men mannens sexuella njutning är allt, och får all uppmärksamhet. I förlängningen leder det här till att tjejer är osäkra på sin egen sexualitet, men förväntas finnas där för killars sexuella begär. Även om det känns fel, inte är skönt, eller rent utav gör ont. Vi får ju aldrig lära oss hur det ska kännas, hur bra det kan kännas, och framförallt att våra sexuella begär är viktiga. Ändå blir det vårt fel om vi säger ifrån. Om vi inte vill så är vi rigida och tråkiga, om vi bejakar våra sexuella begär är vi horor. Enkelt uttryckt - vi kan inte göra "rätt" på något sätt. Medan killarna alltid gör rätt, för oavsett vad de vill så är det deras begär som räknas. Det är vad vi lär oss från ung ålder.
 
Tystnadskulturen. Våldtäktskulturen. Den vilar på två stolpar - lagstiftningen, samt normer och värderingar. Vi vet redan att lagstiftningen inte räcker till, vi behöver och kämpar för en samtyckeslagstiftning. Men de rådande normerna och värderingarna om kvinnor i samhället är minst lika viktiga. Vi kan inte bara ha förändring av den ena utan förändring måste ske på båda fronter.
 
Vi behöver akut en förändring av vår kvinnosyn, våra normer och värderingar i samhället. Vi behöver fler PK-poliser. Att säga ifrån mot ett sexisitiskt skämt kan i förlängningen hindra skapandet av en våldtäktsman. 
 
 

En uppmaning till män

Mamma varnade mig alltid för att gå ut själv när det var mörkt ute. "Man vet aldrig vad för typer som gömmer sig i mörkret". Hon berättade att när hon bodde själv och skulle gå hem sent så satte hon alltid sin nyckelknippa så att nycklarna stack ut som spikar mellan fingrarna, ett hemgjort knogjärn. Och att hennes väninna en gång varit utsatt för ett våldtäktsförsök i en park och lyckats fly upp i en trappuppgång på väg hem en kväll. Det här skrämde mig såklart, men jag har alltid känt mig mer trygg i naturen än i stan.

 

Det hände dock någonting häromdagen som fick mig att inse att jag inte är så trygg som jag tror. Jag var ute, själv, i skogen för att plocka svamp. Djupt inne i skogen, där jag känner mig som mest trygg och tillfreds. Jag går för mig själv och nynnar och koncentrerar mig på backen. Plötsligt hör jag något bakom mig och hoppar till lite. När jag vänder mig om så går det en man där, med sin hund. Han skrattar till och utbrister "Förlåt att jag skrämde dig!". Och då inser jag att den här mannen skulle kunna få för sig vad som helst. Om han ville göra något mot mig just nu så skulle jag inte kunna stoppa honom, han har en stor hund med sig. Tanken gör mig iskall. Och sen den automatiska följdtanken - om han förgrep sig på mig nu, vem skulle tro mig? Han är säkert en välavlönad, omtyckt "schysst" kille. För det är de alla.  För det är de alla. Och hur skevt är det inte att jag ska behöva bli livrädd mitt i skogen bara för att jag möter en man?

 

Det är viktigt att poängtera att mitt ute i skogen är antagligen det säkraste stället att befinna sig på som kvinna. Den här falska bilden av att våldtäktsmän gömmer sig i "bakhåll" ute i elljusspår och i parker, att de är helt okända män, den är farlig. För den tar bort ljuset från den faktiska faran. De allra flesta sexualbrott sker av män som är bekanta med offret. Oftast en partner. Det är där faran ligger. Självklart finns det undantag, som min mammas väninna som blev överfallen ute i en park. Men det är inte där våldtäkterna sker. De sker i hemmet, i tillsynes "trygga" situationer, som ingen varnar en för. Trakasserierna sker på jobbet, i affären, på nätet. Ställen som man inte kan undvika och situationer man inte kan skydda sig mot.

 

När jag var 13 åkte jag på en resa till Italien med min pappa. Och en kväll kom det plötsligt. "The talk". Han ville upplysa mig om att alltid använda kondom, och att jag skulle "akta mig för killar, de har inte alltid bra avsikter". Pappa menade såklart det här i all välmening, han ville ju se till sin dotters bästa. För han visste "hur killar kunde vara". Det borde inte vara min mamma som varnade mig om potentiella våldtäktsmän ute i skogen, eller min pappa som varnade mig om att killar inte alltid har bra avsikter. Det borde varit killarna som lärde sig om machokulturen, att alltid respektera tjejer, och att ta sitt ansvar. Vill du som man inte klumpas ihop med våldtäktsmän? Visa det med dina ord och handlingar! Visa oss kvinnor att du står på vår sida, att du inte vill vara en del av den här kvinnofientliga kulturen.

 

Det är inte tjejers ansvar att inte bli våldtagna, det är killars ansvar att inte våldta. Om den meningen provocerar dig som man så är du en del av problemet. För det är precis det vi har gått igenom hela våra liv genom att tystas, skuldbeläggas, tilldelas ansvaret, skulden och skammen för männens brott. Nu lyfter vi den tyngden från kvinnors axlar och för över den dit den hör hemma - till männen. Och jag är ledsen om det är jobbigt för er män. Eller nej förresten, det är jag inte. Inte det minsta. Välkomna till skamhörnan. Här har vi levt hela våra liv.

#metoo #detbörjarmeddig

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Den fantastiska menskoppen!

Jag har äntligen tagit tag i mitt (under)liv och införskaffat en menskopp, äntligen. Ärligt talat så vet jag inte varför jag har dragit på det så pass länge. Jag har ändå tänkt på det här sen menskopparna började poppa upp i nyhetsfeeden för några år sedan, och jag har inte hört en enda negativ sak om de sen dess. Men nu så har jag provat, och här är min recension!
 
 
 
De saker som jag var mest orolig över - eller nej, det är ett för starkt ord...fundersam över - var det här med läckage, passformen och om det skulle göra ont på något vis. 
 
Fördelar:
- Giftfritt! Något som de flesta inte vet är att det finns en massa toxiner i bindor, trosskydd och tamponger. Ämnen som är tillsatta för att minska lukt och öka "fräschheten". Men till vilket pris? Det finns inte mycket forskning om det här, vilket är synd, med tanke på att det drabbar hälften av jordens befolkning.
- Hållbart! Du slipper bidra med ett sopberg av bindor och tamponger, för att inte tala om engångsförpackningarna som de kommer i. 
- Extremt billigt! Du kan ha din menskopp i upp till 10 år och det innebär en engångskostnad på några hundra kronor gentemot de ca 30 000 kronor (!) du annars kommer lägga på konventionella mensskydd under din livstid.
- Bekvämt! Du behöver inte tömma din menskopp lika ofta som du behöver byta tamponger, bindor och trosskydd. En gång på morgonen och en gång på kvällen räcker vanligtvis. Jag tycker att den känns ungefär som en tampong i passformen när den sitter på plats.
 
Nackdelar:
- Ovant i början. Det tog lite tid att lära sig hur den glada koppen fungerar. Man är ju inte van att mecka runt så mycket där nere...Men när man väl fått in kruxet så är det inte så konstigt och det gör inte ont.
- Rengöring. För det mesta är det väldigt smidigt att tömma och rengöra koppen, problemen kan uppstå när man inte har tillgång till rinnande vatten. Jag har till exempel haft med mig min menskopp på resor i Nepal, och under fjällvandring. I Nepal var det svårt på grund av att vi ibland hade varken rinnande eller rent vatten. Då hade vi inte heller tillgång till kastrull att koka den i, vilket man ska göra mellan varje menscykel. Det var också krångligt på flygplatsen, när jag skulle tömma den på morgonen på en fullproppad offentlig toalett. På fjällvandringen var det enklare, jag tömde den i bäcken.
- Läckage. Det här är bara min personliga upplevelse såklart, men jag har tyvärr märkt att koppen ändrar position (vecklar ihop sig) ibland vilket leder till läckage. Jag tror att det är för att den är för mjuk, så funderar på att skaffa mig en modell med lite hårdare material. De är oftast gjorda av naturgummi eller silkon. Det här är såklart olika för olika kvinnor! Flera väninnor har inte haft det här problemet. Den modellen jag har heter OrganiCup och kostar runt 200 kronor, men nuförtiden finns det många olika märken.
 
Betyg: 5/5! Jag är såld, kommer aldrig byta tillbaka till dyra, klimatpåverkande, hälsofarliga tamponger och bindor!

Läs mer här om gifter i mensskydd:
 
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/mensskydd-kan-innehalla-farliga-amnen

Efter påtryckningar från konsumenter förra året skulle Kemikalieinspektionen genomföra ett tillsynsprojekt, men jag har inte hört något sedan dess. Det enda jag hittarhos Kemikalieinspektionen är att projektet ska ske under 2017:
 
https://www.kemi.se/vagledning-for/inspektorer/kemikalieinspektionens-tillsynsprojekt/2017/kemikalier-i-mensskydd