Hur skapas en våldtäktsman?

Våldtäktsmannen. Han figurerar i alla tjejers mardrömmar. Men vem är han? Den där mytologiska varelsen som vi vet finns "där ute", men som ingen verkar ha stött på eller sett, någonsin. Ungefär som Big Foot eller Loch Ness-monstret. Vilket är en rätt bra liknelse, för de som vittnar om att de stött på en våldtäktsman har ungefär lika stor chans att bli trodd som de som vittnar om att de stött på Big Foot. Att han skulle vara en helt vanlig man är otänkbart. Våldtäktsmannens framgång bygger nämligen på hans anonymitet.
 
 
 
Låt mig måla upp en bild.
 
En byggarbetsplats. En ung tjej i gul reflexväst kommer på besök från kontoret tillsammans med en äldre man, han är arbetsledaren. Han ropar: "Nu kommer ni få svårt att koncentrera er här grabbar, för nu får vi TJEJbesök här ute!" Till tjejen lutar han sig in och viskar "Ja du vet ju hur grabbar är, och du är ju ung och snygg. Men går du med mig så blir det inga konstigheter!" 
 
Ett tillsynes oskyldigt skämt sådär i förbifarten. Det är ju inte så farligt. Säger man ifrån blir man "PK-polisen". Men fråga dig vad det leder till? Ett sådant skämt har flera tydliga osynliga antaganden som det bygger på, som är väldigt problematiska. Först och främst att kvinnor är objekt för mäns sexuella attraktion. Också att det är okej och till och med vanligt att killar beter sig och uttrycker det. Sen är det problematiskt att kvinnan ska behöva "skyddas" från männen, vilket tar ifrån henne makten över sin kropp. Bara en man kan skydda en kvinna från andra män blir i förlängningen till "om hon var ute och gick ensam så får hon skylla sig själv, männen kunde ju inte hjälpa det". Kvinnor ska akta sig, se till att inte bli utsatta. Ansvaret läggs alltså på kvinnan.
 
Låt mig måla upp en annan bild.
 
Sexualkunskapen. Killar frågar läraren "hur ofta är för mycket då?" följt av en massa bröl och skratt, de kollar på varann. Läraren drar på smilbanden och svarar "i det här sammanhagnet så kan man säga att det finns inget för mycket. Det är naturligt, man utforskar sin kropp. De flesta killar i er ålder gör det". Ingen av tjejerna frågar "hur ofta är normalt för oss då?" för vi skulle aldrig ens komma på tanken. Om vi skulle få för oss att "utforska våra kroppar" i den åldern så var det "äckligt" och "udda". Det gjorde man inte, ingen pratade om det eller föreslog det på sexualkunskapen. Kom vi på det själva så var det mycket senare, och mycket hemligare än för killarna.
 
 
 
Vad har det här för implikationer? Jo, det lär flickor att deras sexuella njutning inte är viktig. Men mannens sexuella njutning är allt, och får all uppmärksamhet. I förlängningen leder det här till att tjejer är osäkra på sin egen sexualitet, men förväntas finnas där för killars sexuella begär. Även om det känns fel, inte är skönt, eller rent utav gör ont. Vi får ju aldrig lära oss hur det ska kännas, hur bra det kan kännas, och framförallt att våra sexuella begär är viktiga. Ändå blir det vårt fel om vi säger ifrån. Om vi inte vill så är vi rigida och tråkiga, om vi bejakar våra sexuella begär är vi horor. Enkelt uttryckt - vi kan inte göra "rätt" på något sätt. Medan killarna alltid gör rätt, för oavsett vad de vill så är det deras begär som räknas. Det är vad vi lär oss från ung ålder.
 
Tystnadskulturen. Våldtäktskulturen. Den vilar på två stolpar - lagstiftningen, samt normer och värderingar. Vi vet redan att lagstiftningen inte räcker till, vi behöver och kämpar för en samtyckeslagstiftning. Men de rådande normerna och värderingarna om kvinnor i samhället är minst lika viktiga. Vi kan inte bara ha förändring av den ena utan förändring måste ske på båda fronter.
 
Vi behöver akut en förändring av vår kvinnosyn, våra normer och värderingar i samhället. Vi behöver fler PK-poliser. Att säga ifrån mot ett sexisitiskt skämt kan i förlängningen hindra skapandet av en våldtäktsman. 
 
 

Kommentera här: